3 månader i Indien! Hur förbereder man sig för det? Hur Bild_2förbereder man sig för ett land som är så stort och med så många olika kulturer? Hur förbereder man sig för ett land med 1,3 miljarder människor och 300 språk, där 24 av dem är officiella? Hur förbereder man sig för ett land som har fler miljardärer än något annat land på jorden, samtidigt som miljontals barn inte har möjlighet att gå i skolan. Sanningen är att man inte kan det. Man kan inte riktigt förbereda sig för något sådant. Det bästa man kan göra är att ha ett öppet sinne och att lita på Gud.

Jag var glad att jag varit i Indien en gång tidigare. 2013 åkte jag med ett ungdomsteam från Livets ord i Uppsala. Så jag visste åtminstone något och var lite förberedd på vad jag gav mig in på och vad jag skulle möta.

Jag kom hit i början av februari, bort från det kalla och snörika Trondheim, till Kolkata, som
fortfarande var i början av våren, med temperaturer som inte var högre än 24 grader. De första veckorna användes för att få veta hur saker och ting fungerade, hur man tar sig runt med taxi och hur man prutar på priser, i princip hur man lever och överlever i Kolkata. Fast viktigast av allt, för att lära känna det arbete som IndianChildren och Livets Ord gör här i Indien.

Vad som slog mig mest var de enorma kontrasterna. Indien har en snabbt växande synlig medelklass, men samtidigt svälter människor och barn tvingas att arbeta. Denna aspekt av Indien har varit ganska svår att hantera. Man vill hjälpa till, men man kan inte göra så mycket som man vill.

Under dessa månader har jag åkt runt och besökt skolor och projekt som IndianChildren har
här. Men det finns två projekt som på ett speciellt sätt har tagit tag i mitt hjärta. Det första är Dhapaskolan. Detta är Indian Childrens egna skola i mitten av ett slumområd i Kolkata. Hit kommer barn från fattiga familjer som inte har råd att betala för sin skolgång. Här i skolan kan barnen få en bra utbildning i en trygg och kristen miljö och de kan börja drömma om sin framtid. De har lärare som bryr sig om dem och som talar om för dem hur mycket de älskar dem och hur värdefulla de är för Gud. Jag har varit i Dhapaskolan det mesta av dessa tre månader och kunnat se hur stor skillnad den gör. Den nya förskoleklassen kom till Dhapaskolan i januari och i april kan man se hur fria de är i sina lekar och klasser. Att få vara en del av atmosfären i skola och att lära känna barnen vid namn och att leka med dem har varit en stor välsignelse för mig.

Det andra projektet som verkligen berörde mig var kvällsskolan i Pakur. I Pakur sponsrar IndianChildren barn som går i skolan där och bor på ett elevhem där. Men alla barn är så lyckligt lottade så att de kan gå i skolan. Många barn måste arbeta under dagarna för att försörja sig och sina
familjer. För de flesta av dessa barn innebär detta att de måste växa upp tidigt. De förlorar sin
chans att vara barn och att leka och tas om hand. På grund av IndianChildrens arbete kan 25 pojkar delta i en kvällsskola. Hit kommer de efter jobbet för att ha gemenskap med varandra och lära sig
engelska, hindi, matematik och de andra grunderna. I slutet av dagen får de även en varm måltid, som för många av dem är den enda varma måltiden under dagen. Denna skola är på många sätt livsförvandlande. Först av allt de får att lära sig att läsa och skriva och att få en utbildning som kommer att hjälpa deras framtidsutsikter. Det kanske viktigast av allt är att de får vara tillsammans med andra barn i en säker omgivning med människor som ser dem och ta hand om dem. De får vara barn. Under min tid med pojkarna i Pakur har jag verkligen blivit berörd. Dessa pojkar är sanna hjältar. De arbetar inte för sig själva, de gör det för sina föräldrar och syskon. Och när de får spela fotboll på kvällarna eller Kabaddi eller andra spel, blir deras deras ögon fyllda av glädje. Och för en stund är de precis som alla andra barn på jorden. Jag kommer verkligen att sakna alla pojkarna när jag lämnar Indien.

Att vara i ett främmande land för en längre tid och få rutiner och den normala vardagen att fungera är inte alltid lätt. Men det är utmanande på ett bra sätt. Du upptäcker sidor av dig själv som du inte sett förut. Hur du reagerar på en annan kultur, att vara långt hemifrån, till värmen och även att möta nya ansikten. Du lär dig också att sätta din tillit till Gud i allt du gör. Du ser att det du har är på grund av honom.

Dessa tre månader har lätt varit de tre bästa månaderna i mitt liv. För att jag lärt känna underbara människor i ett land som aldrig upphör att överraska eller förvåna. Inga ord kan beskriva Indien eller det indiska folket men ”Incredible” är ganska nära.

Sander Eide
Volontär för IndianChildren